Första bloggen: Olssontrion helgmyser o fiser

Söndagkväll... igen! Var tar tiden vägen?

Det var ju nyss fredag? Det var ju nyss sommar? Det var ju nyss förut?

Klockan är 22.06 och jag kom just hem från stan. På pendeln hem så fick jag en så stark hemlängtan, jag hade velat kliva av och springa hem! Ja börjar bli nervös för att börja jobba. Inte för själva jobbet i sig, men för att börja jobba. Och vara ifrån Jonas och Max 40 timmar i veckan. Gulp!

Men hörrni, jag får ha foton i bakfickan o pussa hejvilt när ingen ser ;)

Vad har familjen Olsson haft för sig sen sist?

Igår bilade vi till Järna, till familjen Emilsson. Mysigt som vanligt. Hanna min vän, som jag träffar för sällan, är som balsam för själen. Det är upplyftande att träffa henne. Hennes hjärta är varmt och för att sammanfatta henne skriver jag: MYS! Det bjöds på fisksoppa (jag tog 3 poritoner, jag skäms inte. Men jag hade nog kunnat äta 2 portioner till, men då hade jag skämts) och vi tog en promenad. Har jag redan skrivit om detta i gårdagens blogg? Ja det har jag ju. Haha. Äh jag orkar inte radera bort det så ni fick en repris.

Okej, då hoppar vi till när vi kom hem från Emilsson. Då blev vi spontaninbjudna till Björnarna på gården... fast det har jag ju också skrivit om.
Okej, vi provar igen. Dagen idag har jag nog iallafall inte skrivit om?!?!

Idag åkte vi till stora staden och träffade Miche, Hanne och deras dotter Alida. Vi lunchade på Thaiboat. Jonas kan rekomendera maten där men det kan dessvärre inte jag göra. Quornspett me hallo, precis som man köper dom o lagar dom hemma. Inge spännande alls. Jordnötssåsen var mums.

Alida söta Alida. Lilla tjejen var så söt! Efter att ha burit våran bastanta klumpedump på snart 11 kilo så kändes hon lätt som en ankfjäder. Jag blev genast sugen på en bebis till. Max höll låda i vanlig ordning, och det var mysig stämning. Efter maten hör det ju till att äta nåt sött, så vi började vår vandring mot kaffet. En och en halvtimme senare så hamnade vi i skrapan, det vi starkt försökte undvika, för vi skulle vara så speciella på söder och hitta nåt mysigt flummigt cafe. Jag kan meddela att vi var inte de enda som tänkte så, en söndag eftermiddag på söder.

Åh ja kan bara säga att det var en supermysig söndag. Miche och Hanne är jättefina människor. Man känner sig så bekväm och naturlig i deras sällskap. Jag har bara träffat dem en gång innan, men det känns som att vi alltid känt varandra. Det mina vänner kallar jag avslappnat umgänge.

Efter kramkalas o hejdå så åkte Jonas och Max hem och jag åkte vidare till gamla stan och träffade Göran. Vi träffade upp lite andra vänner och pratade om livet. Detta fantastiska liv. Jag har ett sånt där liv ni vet som jag inte skulle byta ut med någon endaste person på planeten. Vad kallas det? TACKSAMHET!

Nåväl, nu är jag hemma. Det tog mig 2,5 timme att komma hem från stan. Nej vi bor inte i utkanten alls. Åh det är varmt och mysigt hemma. Här hemma finns världens bästa underbaraste man. Och på övervåningen sover världens underbaraste goaste lillaplutt som är min son. Och här sitter jag i soffan och har ont i brösten. Jag har slutat amma, så jag måste ta en varm dusch och pumpa. Nu fick ni veta mer än vad ni bett om. Men skyll er själva, this is me, the real me ;)