Idag är det fredag. 11e sept. Jag och Jonas sitter i vårat mysiga stökiga skitiga kök. Jag surfar som vanligt och Jonas fixar som vanligt. Ikväll fixade han en lampa till trappen. Han e händig min man.
Vi har varit i Järna hos familjen Emilsson och ätit lunch. Alltid lika trevligt. Jag och Hanna tog en promenad med Maxen och då pratade vi om relationer. Vänskapsrelationer framförallt.
Jag har känt sista tiden både det ena och det andra vad gäller vänskapsrelationer.
Nu ska jag bekänna något. Det är nämligen så att jag ibland känner mig väldigt ensam. Ja hör o häpna. Det måste ju vara nån ensamhetskänsla som ligger djupt rotad i mig. För ensam är jag verkligen inte.
Men när jag inte vill gräva djupt så analyserar jag på ytan och då får jag för mig att jag inte har några vänner.
Har jag några äkta vänner? Har jag några vänner jag skulle kunna ringa mitt i natten om jag mådde dåligt? Har jag vänner jag kan vara mig själv till 100% med?
Svar: JA!!! Jag är lyckligt lottad som faktiskt har det. Inte många, men nära.
Jag har vänner som jag kan vara mig själv med. Ni vet, när det är okej att bara vara, vara tyst, prata om allt med, erkänna sina fel inför, visa sig sårbar inför... jag har det! Och då är man inte ensam.
Jag har ringt en vän mitt i natten och skrikit av ångest. Jag har vänner jag har skrikit på för att ja varit arg på dem. Jag har blivit utskälld av vänner för att de varit arga på mig.
Framför allt har jag vänner som funnits vid min sida många många år... oavsett vad som hänt så har vi stått kvar.
Och vet ni, förutom Max och Jonas, är mina vänner det bästa jag har. Vad skulle jag gjort utan mina vänner?
Så många kriser som jag har haft i mitt liv... och mina vänner har funnits vid min sida.
Jag vill inte spendera min tid på ytliga relationer, och välgörenehetsfikor... nej, jag vill prioritera mina VÄNNER. Och det har jag börjat göra. Och det tänker jag fortsätta med. För utan mina vänner är jag förlorad.
Ska se om jag kan rota fram bilder på alla mina underbara vänner...
Aminah min själsfrände och underbara vän,
vi fann varandra under ett av mina "jag är hungrig-utbrott" i Dublin för några år sen,
sen dess har vi varit sambo under en tid, brudtärnor på varandras bröllop och otroligt nära vänner.
Hon är en pusselbit i mitt liv.
Linda, en av mina närmaste vänner. Vi har känt varandra i 10 år. Vi fann varandra när jag hade en kris med min dåvarande sambo. Sen blev jag och Linda sambos istället. En människa som sett alla mina sidor. Och en vän som trots det står kvar. En vän att lita på.
Här är Lotta. Vi fann varandra efter en del avund från min sida. När lotta och marie flyttade till sthlm så kände jag mig hotad. Haha. Vi blev nära vänner och jag bodde hos Lotta på söder en gång i veckan. En andlig, ödmjuk, stark o vacker kvinna som är otroligt varm och omtänksam.
Här är bästa Bäcklin. Vi fann varandra i Orsa då vi pluggade longus och brevis. En av de mest snälla roliga människor jag träffat. Otroligt omtänksam, mysig och kärleksfull. Man känner sig alltid älskad i Maries sällskap.
Åsa/Nalle Puh. Jag sa till ^Åsa en gång "Du är en sån vän jag alltid letat efter" och jag är så tacksam att jag fann henne. Hon behövde någonstans att bo en helg i stockholm och jag erbjöd henne att bo hos mig fast vi inte kände varandra. Sen dess har vi varit som knoll och tott /piff och puff. I Malmö var vi ett koncept. Även vi har bott ihop. Många stormar har vi ridit ut tillsammans.
Helena. En av mina äldsta vänner. Vi gick i samma klass i lågstadiet. Har haft en del duster men fann varandra igen efter några år. En rak, ärlig och stark kvinna som jag har mycket att lära av.
Här är hon, Jannice, som borrat sig djupt in i mitt hjärta. Vi tjuvrökte och ölade när vi var mindre. Tappade kontakten, men fann varandra igen när vi var gravida. En underbar kvinna som tagit mitt hjärta med storm. En sån vän som det bara helt enkelt inte går att leva utan. En själsfrände. Absolut en av mina favoritmänniskor på jorden. En människa att ta med sig till en öde ö.
Linda, härliga Linda. Vi har känt varandra i 12 år. Men kommit varandra närmare och närmare under åren. En sån vän som jag inte träffar så ofta, men när vi väl ses så slår det gnistor av vänskap. Och även en del fisar. En kvinna jag kan bli öppet galen på men även en kvinna jag längtar ihjäl mig efter.
Hanna och Sara. Hanna minns jag för 13 år sen då hon hade randiga strumpor och jag tänkte "Hon är en flummig typ". Sen fann vi varandra mer och mer och nu är hon en av de viktigaste människorna i mitt liv. Att träffa henne ger mig så mycket. Hon är upplyftande för hela min själ. En kvinna som det är omöjligt annat än att älska.
Sara träffade jag på en kursgård för 11 år sen och tänkte "Oh henne vill jag bli kompis med men hon har nog ingen lust" och så träffade jag henne några månader senare. Hon blev snabbt en av mina bästa vänner. Vi har skrattat och gråtit med varandra och vi har skrikit på varandra. Hon är den enda jag vågat ringa mitt i natten.
Miryan åh miryan. Världens bästa Miryan. Ren kärlek. Hon är fantastisk. En må bra människa. Med hjärtat på rätt ställe. Ärligare människa får man leta efter.
Här e trion, Aminah Åsa och Sara
Vi 6 brukar ha 2 träffar per år då vi umgås. Den här gången var vi på Yasuragi och hade en galet kul kväll/natt med mycket skratt, god mat och mr miyagi.
Fr vänster Hanna, Marie, Lotta, Bobbe, Jag och Jennie
Här är jag och Hanna i södertälje, jag har just fått veta att jag är gravid och putar stolt med magen.
En nyfunnen vän, Jessica. Så himla go o mysig tjej med humor och ett enormt hjärta. En tjej där de känns 100% bra att vara sig själv med. Här med Wilmer Max och Jonas.
Fina familjen Schäring. Här på en mysig övernattnig på Yasuragi. Jannice och Göran är två otroligt fina vackra människor med enorma hjärtan. Kärleksfulla och mysiga människor som jag kan tänka mig att åka på långresa med (och det är inte många jag kan tänka mig göra det med hihi) Här med fina dottern Livia.
