sjuka familjen

Sitter här i köket med Älskling, KärleksMats och Mormor Virpi. Vi har just ätit bakad potatis med tonfiskröra. Min man är fantastisk i köket. Han är fantastisk överhuvudtaget. Han är den finaste människan som finns. Och vet ni, jag fick äran att få leva med honom.

Snart (18e sept) firar vi 3 år tillsammans. De tre bästa åren av mitt liv.

Vi är sjuka hela familjen. Det började för några dagar sen med att jag fick ont i halsen... sen blev Max sjuk. Fy sjutton säger jag bara. Max har gråtit tröstlöst i tre dygn (alltså mest på nätterna)... och vi har blivit galna av sömnbrist. Sen igår kväll förstod vi att han har ont i örat och att det blir värre när han ligger ner. Åh samvetet blidde inget bra. Vi fick sitta upprätt med honom i famnen och sova i skift i soffan.

Vi åkte till saska barnsjukhus, men de konstaterade att han "bara" har en vanlig förkylning. Puh! Tur att han inte hade öroninflammation. Hoppas han slipper bli ett öronbarn som sin mamma. (FÖrresten så ska jag till öronläkaren imorgon. Jag har ju opererat örat 4 ggr men jag har tokigt ont i det och har haft det i flera år. Nervös inför imorgon. Kanske blir operation? *rädd*)

Ikväll har Max varit lite piggare, och han har ätit för första gången på tre dygn. Åh mitt hjärta! Han har också klunkat i sig lite vatten.

Innan har vi bara fått i han tutte, o det kom ju lite tokigt i tid då jag snart ska sluta amma.

Nu ligger han och sover, men vi får se hur natten blir. Vi "räknar med" en sömnlös natt igen. Då blir man glatt överraskad om han sover en timme eller två =)

Jag saknar min vän Jannice. Jag tänker på henne hela tiden. Jag önskar så att vi bodde närmare varandra så vi kunde ringa på varandra spontant och äta kladdkaka och fisa och prata om bebisbajs. Jag måste hålla i mig för att inte bombadera henne med tusen sms varje dag (förlåt joki) men jag bryr mig så...

Aaaaah, jag måste titta på några avsnitt av vänner och dricka lite the. Helst skulle jag vilja göra en kladdkakesmet och äta den...Jag går ju "egentligen" på en diet nu men när jag är sjuk har jag ingen karaktär. Jag väljer att inte ha det, och då proppar jag i mig både det ena och det andra. Men jag rättfärdigar det med att jag inte vill gå ner i vikt ;)

Dagens bästa: Max har blivit bättre. Bastu. Healing.

Dagens mindre bra: Ont i ryggen.

Dagens bekännelse: Jag är inte på något socialt humör för tillfället. (Idag dvs)

Dagens tacksamhet: Min älskling. Min mamma som finns till för oss så mycket.

Min älskling, så duktig på sjukhuset

Lille killen börjar bli frisk igen

Ha en bra kväll allihopa

God natt fina vänner

en ovanlig torsdag i nynäshamn

Jag e deckad i soffan. Jonas och Max e ute på äventyr. Just nu har de åkt till bilbesiktningen.

Själv e jag så trött/slut att jag inte orkar hålla i Max. Puha.

Min mamma kommer ikväll för att hjälpa till med Max imorgon. Min mamma mina vänner:

Hon finns Alltid för oss. Hon är världens mest hjälpsamma. Hennes kärlek till Max lyser på milvis avstånd. När man tittar ut genom fönstret från vårat hus kan man se en liten ljuspunkt pumpa ute i fjärran, det är hennes hjärta som slår för Max. Hon har lite kontrollbehov, men vi kan kalla det för kärlek också så känns det och låter det bättre ;)

Min mamma är fantastisk helt enkelt.

Max och Mormor på Ösmo plantshop

Nej, de blidde inget mer idag. Nu ska jag krypa ner under täcket och fortsätta att titta på minst 10 avsnitt till av vänner. Här är mina älsklingar idag:

Välkommen till Familjen Olsson

Hej!

Nu känner jag mig som en fjortis som köpt en fin dyr dagbok och ska börja bekänna saker. Jag kommer här att dela med mig om familjen Olssons äventyr, med en och annan bekännelse. De mest privata delarna sparar jag inom vår familj dock.
Detta kommer inte att ske på dagblig basis, utan lite när andan faller på.

Jag har alltid älskat att skriva men har tappat det på senare år. Detta kan vara ett sätt att återuppta det intresset.

Vem kommer då att läsa min blogg? Ja, min mamma och kanske sväröräldrarna. Jannice kanske kikar in nån gång. Nåväl, den som vill har i allafall möjlighet.

Hihi, nu blev jag typ nervös. Fick prestige =)

Så jag låtsas nu bara att jag skriver en förenklad förskönad variant av dagboksanteckning.

Idag vaknade jag hemma hos Jannice och Livia. Förundrar över natten. Max vaknade bara 2 ggr och ville snutta. Och då sov vi ändå i samma säng. Kan det varit gröten han åt på kvällen... kan det varit Jannices minisnusning, eller så var det helt enkelt den härliga atmosfären som finns i familjen Schärings sovrum. Det är varmt, harmoniskt och mysigt. Sängen, åh den sängen, kunde man ta med hem!

Kärleksklumpen

Jag tog upp barnen och försökte ge mig på nån form av grötfrukostmatning av dem båda två samtidigt. Livia i sin stol, och max i mitt knä. En sked till Livia, en sked till Max... de var mer intresserade av varandra än av gröten. Jag funderade på om det var något sådant att ha tvillingar.

Nåväl. Ja, ni vet, dusch, nån form av halvfrukost med kallt kaffe och en halv tallrik youghurt... söva små barnen... och sen iväg till Vällingby. Jag och Jannice gick och suktade på alla fina kläder.

Glada Gooba

Lunch med älsklingen och sen bilen hem.

Familjen Olsson

Jag saknar redan Jannice. Jag ska presentera Jannice för er:

Vi lärde känna varandra genom Annie Falk, för sisådär 20 år sen. Vi hängde. Ritade bootshaggor, tjuvrökte i garderoben och hängde på lyktan. Sen tappade vi kontakten och sågs nog inte på en tio år. När jag var gravid i 5e månaden fick jag ett sms av Annie, om att Jannice ville ha mitt telefonummer. Så vi började sms:a. Och det visade sig att vi väntade barn samma dag! Ödet förde oss samman. Sen dess har hon kommit att bli en av mina finaste älskade vänner. Hon stormade in i mitt hjärta och hittade en stor plats där. Jag är så lycklig att vi funnit varandra.

Jannice är en ödmjuk, modig, mysig, härlig, stark, medveten, underbar person. (Förresten, Jannice är den som inspiererat mig att blogga) Jannice Schäring mina vänner, välkommen in i mitt liv.

Jannice och Livia

Här hemma så deckade jag framför soffan och "Vänner". Say no more, finns det något bättre än vänner! Who am I, David Bowie.

Hela familjen åt middag, Mannen och Max badade och sen nattade vi Max. Stora killen ska lära sig att somna i egen säng. Det gick ju sådär måste jag erkänna. Men bättre än förväntat. Vi sjöng Lilla Max Lilla Max, och smekte honom på ryggen. Jonas tog upp honom en gång och vaggade, sen somnade lille plutt.

I sin lilla Nalle Puh pyamas. Åh den kärleken... den är så stark. Jag läste en klockren beskrivning av kärleken till ett barn " Att ha barn är som att ha sitt hjärta utanför kroppen"

Så är det. Med det säger jag, egentid nu och sen nattinatti.

Dagens bästa, mindre bra, lärdom, bekännelse och tacksamhet:

Bäst idag: Umgänget med Jannice (Max kommer så klart på ettan hela tiden, given plats)

Mindre bra idag: Ont i halsen

Dagens lärdom: Jag är en shopoholic (ingen ny lärdom egentligen, utan mer en påminnelse)

Dagens bekännelse: Jag är nog färdig med att amma

Tacksam för: Mitt liv med Jonas och Max. Och Vänskapen med Jannice.

Mina älskade killar